Du lovade mig att ta hand om mig till döden.. Du lovade att göra allt för mig, ställa upp, ta hand, kämpa, älska ovs. Men ingeting av det du lovade har du gjort. I 13 år har jag levt och du har aldrig gjort något som du har sagt. Du ger mig för hoppningar, längtan men du gör ingeting. Jag vet inte ens om du älskar mig

det tvekar jag på iof.. Ni tror att jag har det seriöst sjukt lätt, för att jag skrattar o ler hela tiden?

Men vet ni hur ofta jag somnar med tårar, hur ofta jag gör illa mig själv? hur ofta jag känner smärta? Hur ofta jag inte orkar. Hur ofta jag måste kämpa mig upp från botten till toppen sen rasa ner igen sakta & sakta?

Ni ser mig som den lyckligaste tjejen i världen, ingen är det. Ingen kan vara det. Alla går i genom någoting, det är en läxa för att klara av livet, men som jag? 13 år och har gått igenom det mesta med egna händer, det är sjukt.. Har aldrig haft den dära famnen jag kan luta mig till, den dära axeln jag kan vända mig till, den dära munnen jag kan kyssa mig till, den dära kramen jag kan krama mig till.. Har bara min mamma, min bästa mamma som jag älskar med hela mitt hjärta. SÅ fin. Men den andra, den dära som kommer om någon gör mig illa, den dära som skyddar mig som säger, du är den finaste dottern jag har min prinsessa.

Jag vill ha en sån, jag behöver en sån, jag måste ha en sån, en sån dära..

ÅH.